Det gröna kuvertet – för en bra start i arbetslivet

Det är lätt att vilja ta “snacket” ordentligt. Sätta sig ner, öga mot öga, och få det sagt. Men det kan kännas ganska pressat. Och då tar det stopp.

Skapa hellre ett mer avslappnat tillfälle. Hitta på något tillsammans, som att gå på stan, laga mat eller något annat din tonåring tycker om, och prata lite under tiden. Det kan också funka bra att prata i bilen eller på en promenad.

”Varför har du inte…”-frågor kan lätt landa som kritik och krav. Och då blir svaret ofta kort, eller inget alls.

Börja i stället med att visa att du förstår att det kan vara tufft och bekräfta ditt barns känslor. Säg att du finns där. När samtalet är igång, ställ öppna frågor: ”Hur tänker du kring…?” eller ”Hur känns det med…?”

Det kan vara tufft att inse, men världen ser annorlunda ut idag. Unga möts av videoansökningar, fler krav och hundratals som söker samma jobb.

Att jämföra med hur det var förr hjälper sällan. Var nyfiken på hur det funkar idag! Sätt er ner tillsammans och ta reda på hur det går till. Vad krävs? Vad är första steget? Gör det konkret och börja i det lilla. För vissa hjälper det att skriva ner varje steg i processen och checka av längs vägen.

Det är inte så enkelt att veta vem man är och vad man är bra på när man är 18–19 år. Många kämpar med tvivel och låg självkänsla. Här kan du göra stor skillnad.

Hjälp till att sätta ord på styrkor. Vilka ser du? Och vilka ser hen själv? Var kan de komma till sin rätt? Vad går bra i skolan, på fritiden eller med andra människor?

Många föräldrar vill hjälpa. Ibland lite för mycket. Det kan handla om att söka jobb åt sina barn, ringa chefen eller till och med följa med på intervjun. Men då kan signalen bli att man inte klarar det själv.

Var hellre ett stöd bredvid. Hjälp till att prioritera och välja ut några jobb, men låt din tonåring göra jobbet. Om det är extra svårt att komma igång, gör det mer konkret och visuellt. Ta fram en ansökan och sätt er ner tillsammans.

• Känn av läget. Är det fel tillfälle, vänta lite.
• Lyft det som faktiskt blir gjort. Små steg räknas.
• När dörren smälls igen eller du får ett “sluta lägg dig i” – sätt inte hårt mot hårt. Bakom finns ofta stress eller oro. Försök möta det, inte bara reaktionen.